Stadie 1
När allt började och innefattar de första månaderna. Jag kunde i princip inte äta något alls. Jag kanske fick i mig ett par dl soppa per dygn och efter timmslånga försök. Att svälja normalt var helt uteslutet. Jag hade även vissa problem att svälja ren vätska. Min tacktik var att försöka flytta maten så lågt bak i munnen för att smyga ner den. Det eviga tuggandet med minimal mängd mat längst bak i munnen gjorde att svälj- och kräkreflexerna blev väldigt avtrubbade. Varje gång jag skulle försöka äta var jag livrädd och mina händer var alldeles kallsvettiga.
Jag kommer inte ihåg att jag kände någon direkt hunger - rädslan hade nog slagit ut den. Däremot kände jag mig väldigt svag och svimmfärdig. Dessutom var jag livrädd för att jag skulle falla ihop och dö vilken sekund som helst och funderade mycket på hur länge kroppen skulle klara sig utan mat. Jag bafann mig också ständigt på gräsen till vätskebrist eftersom jag bara fick i mig ett minimum av vätska.
Jag vägde 56 kg till mina 167 cm när det började. Förmodligen gick jag ner i vikt ganska snabbt, men jag vågade inte väga mig då.
Jag kommer inte ihåg att jag kände någon direkt hunger - rädslan hade nog slagit ut den. Däremot kände jag mig väldigt svag och svimmfärdig. Dessutom var jag livrädd för att jag skulle falla ihop och dö vilken sekund som helst och funderade mycket på hur länge kroppen skulle klara sig utan mat. Jag bafann mig också ständigt på gräsen till vätskebrist eftersom jag bara fick i mig ett minimum av vätska.
Jag vägde 56 kg till mina 167 cm när det började. Förmodligen gick jag ner i vikt ganska snabbt, men jag vågade inte väga mig då.
Kommentarer
Trackback
