phagofobi

Jag var 22 år, studerade på uiversitetet och bodde tillsammans med mina 1,5 åriga barn och deras pappa. Vid den här tidpunkten hade jag just börjat må bättre efter att jag blivit utbränd och kraschat rejält med panikångestattacker och en rad fysiska och psykiska symptom som följd. Jag mådde ganska bra helt enkelt och var lättad över att stressproblematiken började att reda upp sig. Det var vår och det började med en ganska hastig och lustig tanke - tänk om man inte skulle våga svälja? Vad hemskt. Den där tanken återkom då och då, men jag försökte att inte lägga märke till den. Hade ännu inga problem med att själv svälja, men började väl bli mer och mer medveten om sväljningsprocessen. Någon gång under den här tiden satte jag även kebabpizza i halsen. Det var otäckt, men inte heller det utlöste någon omedelbar räddsla för att svälja.

Tillslut kom den där dagen. Jag satt i soffan där hemma och skulle snart gå och hämta barnen på dagis. Det var en ganska stressig tid och jag hade känt att flera av mina stressymptom kommit tillbaka. Hur som helst så hade jag bakat bullar dagen innan och skulle äta en innan jag gick. Först gick det bra, men efter en stund - pang - så gick det inte mer. Jag kom inte ihåg - hur fan gör man för att svälja? Jag försökte allt med den där jävla bullen. Allt från att försöka tvinga ner den till att ta det sådär jätteförsiktigt. Den gick inte ner.